Utlakning från jordbruksmark

Programmet ger kunskap om hur jordbrukets läckage av växtnäring varierar med odlingsåtgärder, klimat och jordart, samt hur det förändras över tid. Typområdena fungerar som exempelområden och ger tillsammans en bred bild av variationen inom landet och utgör en viktig kunskapskälla med avseende på svenskt jordbruks påverkan på vattenkvaliteten. 

Vad övervakar vi?

Arbetet vid en mätstation
Mätstation vid utloppet av ett nationellt typområde i Jönköpings län. Foto: Katarina Kyllmar, SLU

I mätprogrammet ingår 18 typområden, varav 8 nationella och 10 regionala. Vi mäter framförallt kväve- och fosforförluster från åkermark till ytvatten i avrinningsområden som är 200-3500 hektar stora. I typområden som ingår i den nationella övervakningen provtas även grundvatten.

Hur går det?

Under 1990-2010 visade den kontinuerliga miljöövervakningen av vattendrag, däribland jordbruksbäckar, på att läckaget av kväve minskade, det var nedåtgående trender i både halter och transporter. Detta kan ses som ett tecken på att de olika miljöstödsåtgärder och rådgivning som finns för att minska läckaget av växtnäringsämnen från jordbruksmark gav effekt. Kväveförlusterna minskade mest i de delar av Sverige där man gjort flest åtgärder det vill säga. framförallt i södra och sydvästra Sverige, men även i mellersta Sverige. Ökad andel vinterbevuxen mark (mer höstgrödor och vallodling), minskad användning av stallgödsel (effekt av att antalet djur i områdena minskat och jordbruk lagts ner) samt införandet av flera stödberättigande åtgärder (ökad andel odling av fånggröda, vårplöjning, med mera) är några viktiga orsaker. 

Men under de senaste 10 åren, och framförallt de senaste åren, pekar resultaten på en större variation av kväveläckage mellan åren, mest troligt på grund av ökad nederbörd och mildare höstar. Klimatiska faktorer, som nederbördsmängd och temperatur, har en väsentlig inverkan på halter och transporter av kväve. I områden med lerjordar syns även en stor variation mellan åren när det gäller fosforförlusterna, med höga förluster under år med hög nederbörd och stor avrinning. Höga nederbördsmängder och mildare klimat under framför allt höst och vinter leder till ökade växtnäringsförluster, givet att jordbrukets hantering och åtgärder är desamma.

Vilka län är med?

Hur gör vi?

Vattenföringen mäts kontinuerligt i områdenas bäckar och vattnet provtas varannan vecka. I de regionala typområdena sker provtagningen manuellt, medan automatisk flödesproportionell provtagning tillämpas i de nationella typområdena. Vattenproven analyseras för innehåll av kväve, fosfor, suspenderat material med mera. I de åtta nationella typområdena undersöks även vattenkvalitet i grundvatten. Här utförs även årliga intervjuer med lantbrukarna i områdena om grödor och odlingsåtgärder på varje fält inom avrinningsområdet. Intervjuer görs även i regionala områden, men inte lika ofta. Statistik om grödor, gödsling med mera hämtas även från jordbruksstatistik, för samtliga typområden.

Utförare av undersökningarna är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Beskrivning av mätprogrammet och resultat på SLU:s webbplats.

Relaterade miljömål

Illustration av miljömålet Ingen övergödning. En fisk som simmar under vattenytan.Resultaten används som underlag till uppföljning av miljömålet ”Ingen övergödning” och rapportering av HELCOM- och OSPAR- konventionerna.

Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.

Publikationer

Länkar

Kontaktpersoner

Helena Linefur, Helena.Linefur@slu.se, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Anna Lena Carlsson, Annalena.Carlsson@naturvardsverket.se, Naturvårdsverket