Arealen strandängar har under lång tid minskat kraftigt i hela landet liksom kvalitén på habitaten. Arter knutna till strandängar trängs alltmer undan eftersom deras habitat minskar men även försämras. Idag har en del strandängsfåglar försvunnit medan andra riskerar att försvinna. Unders senare år har stora resurser satsats på att restaurera strandängar och på att förbättra skötseln av de områden som finns kvar. Häckande fåglar utgör en målgrupp av de arter man vill gynna eftersom fåglarna ses som indikatorer på ängarnas allmäntillstånd och på hur skötselinsatser fungerar. Trots insatta åtgärder fortsätter utvecklingen att vara negativ och hotbilden har inte förbättrats, snarare tvärtom. Det är med andra ord högst aktuellt med fortsatt övervakning av vad som händer i dessa naturområden och med dess häckande fåglar.
Övervakning av häckande strandängsfåglar sker i samtliga län i södra Sverige som har havsstrandängar: Blekinge, Gotland, Halland, Kalmar (Öland), Skåne och Östergötland. Vilka arter som inventeras varierar något mellan länen men de artgrupper som ingår i analyserna är svanar, gäss, änder, storskarv, vadare, måsfåglar, tärnor och sydlig gulärla. De längsta tidsserierna av data är från 1988 fram till idag. Utöver inventeringarna av havsstrandängar görs även inventeringar av betydelsefulla områden med inlandsstrandängar.
Analyser av populationstrender för strandängsfåglar har skett i sju sydlän för perioden 1988–2018. För 27 inventerade arter var bestånden minskande för 13 arter, ökande för 8 arter och för 6 arter fanns ingen säker förändring. För perioden 2003–2018 har trender kunnat beräknas för 38 arter och bestånden var minskande för 18 arter, ökande för 10 arter och oförändrade för 10 arter. I stort sett har det gått bra för gäss, måsar, trutar och tärnor, men sämre för änder, vadare och sydlig gulärla. Svärta, sydlig kärrsnäppa och roskarl är på väg att försvinna från havsstrandängar. Svartbent strandpipare försvann under den analyserade perioden. Det finns dock några positiva trender. Hotade arter såsom brushane och rödspov har ökat från låga nivåer. På Öland går det överlag bättre för flera vadare än vad det gör i övriga regioner med havsstrandängar.
Analyserna görs med trimindex av Lunds universitet, som är datavärd. En ny stor analys planeras för 2025.
Inventering sker genom kombinerad revirkartering, par- och boräkning och linjetaxering. Antal fältbesök av inventerarna är alltid minst två besök men oftast tre under en säsong. Därefter bedöms antalet par (revir) för varje inventerad art. Data presenteras i tabeller på samma sätt som inventeringar genomförda i den nationella övervakningen av fåglar (Svensk fågeltaxering).
Övervakningen ger underlag till att bedöma miljökvalitetsmålet ett rikt odlingslandskap då strandängsfåglarna bevarandestatus är ett bra mått på tillståndet för de strandängar där de häckar. Flera strandängsfåglar, särskilt vadarna, är hotade och rödlistade vilket gör att övervakningen även ger data till att följa upp miljökvalitetsmålet ett rikt växt- och djurliv.
Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.
