Smågnagare har stor reproduktionsförmåga, särskilt sorkarna och lämlarna utgör basföda för rovviltet och deras populationsvariationer har stor påverkan på förekomsten av ugglor, rovfåglar och rovdäggdjur. Indirekt påverkas också andra alternativa bytesdjur som skogshare och ripa. Smågnagare spelar också en väsentlig roll för vegetationsdynamiken i fjällen.
Vi övervakar viltlevande smågnagare vilket i fjällen omfattar främst sorkar och lämlar. För varje individ antecknas förutom arten också vikten som ett mått på åldern. Övervakningen sker inom tre områden: Vålådalen/Ljungdalen, Ammarnäsområdet och vid Stora Sjöfallet.
Miljöövervakningen av smågnagare ger bakgrundsdata, bland annat för tolkning av eventuella fortplantnings- och beståndsförändringar som upptäcks bland rovdjur, rovfåglar och ugglor – inom såväl som utanför den egentliga miljöövervakningen. Vi kan även upptäcka avvikelser från smågnagarnas normala täthetsvariationer som kan indikera störningar av deras fortplantning och/eller beståndsvariationer, beroende på till exempel kemisk påverkan, klimatförändringar, landskapsförändringar eller hittills okända faktorer.
I fjällen varierar under 2021 sork- och lämmeltillgången stort mellan norr och söder. I Ammarnäs och Stora Sjöfallet befinner sig sorkarna 2021 i en tydlig lågfas, utan lämlar och med förhållandevis få sorkar. I Vålådalen/Ljungdalen ser läget däremot helt annorlunda ut. Inte sedan 2011 har så många lämlar (både fjäll- och skogslämmel) fångats, även om antalet är betydligt lägre än under toppåret 2011. År 2021 är därför inget riktigt ”lämmelår”. Med vårens (2021) fångst blir det tydligt att sorkarna i fjällen och i skogslandet (som övervakas av den nationella övervakningen) är ”ur fas”, dvs. populationsdynamiken skiljer sig mellan dessa regioner, där toppåren i fjällen verkar ”släpa efter” dem i skogslandet. I Ammarnäs kännetecknades gnagarcyklarna under andra halvan av 1990-talet av ett ”sågtandsmönster” som är en indikation på säsongsvariationer i stället för cyklicitet. Sedan 2000-talet visar sorkarna och lämlarna tydliga 3-4 åriga cyklar utan några uppenbara långtidstrender.
Smågnagarnas beståndsvariationer följs med hjälp av täthetsindex baserade på slagfällefångster på våren (juni) och hösten (augusti-september) varje år inom fasta provytor. Områdena i fjällen omfattar ett drygt 40-tal ha-rutor i vardera Ammarnäs, Stora Sjöfallet och Vålådalen/Ljungdalen, med provytorna normalt fördelade längs höjdgradienter för att på ett bra sätt representera olika fjällmiljöer. Antalet fällor per ha-ruta är normalt 50 st. Fällorna sätts ut en dag och vittjas därefter under följande tre dagar. Detta ger en total fångstinsats som motsvarar ca 6.600 fällnätter i Ammarnäs, ca 6.150 i Stora Sjöfallet och ca 6.200 i Vålådalen/Ljungdalen. Fällorna betas med torkade äpplen och bomullsgarn som behandlats med vegetabilisk olja och vetemjöl. Materialet dataläggs med uppgifter om fångstinsatsen per ha-ruta och fångsttillfälle och med fångstdata för varje fångat djur. Fångstindex beräknas som antalet fångade individer av respektive art per hundra fällnätter. Slutligen sparas alla individer frysta åt Miljöprovbanken vid Naturhistoriska riksmuseet (webbplats) för retrospektiva studier; till exempel för kemiska analyser, undersökningar av förekomst av patogener, djurens fortplantningsförhållanden med mera.
Sorkar och lämlar är centrala för ekosystemfunktionen i fjällen och viktiga indikatorer för att nå miljömålen ”Storslagen fjällmiljö”, ”Ett rikt växt- och djurliv”, ”Levande skogar” och ”Giftfri miljö”.
Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.
