Många stormusslor är bra indikatorer på miljötillståndet i vatten. Övervakningen syftar till att följa förändringar av populationsstorlekar och tätheter samt ålders/storleksstrukturen hos några svenska stormusselarter. Med den komplexa livscykeln som stormusslorna har så finns många hotbilder kopplade till arterna och de fungerar således som goda indikatorer på vattenkvalitet och markutnyttjande.
I Sveriges sötvatten finns idag nio musselarter med samlingsnamnet ”stormusslor”. De sju inhemska arterna är bottenlevande, filtrerande djur som sitter nedgrävda med bakänden uppåt och sifonerna öppna mot det strömmande vattnet. Några av arterna lever huvudsakligen i sjöar och dammar men samtliga kan påträffas i rinnande vatten. Två av dessa nio arter är främmande och invasiva och har oavsiktligt introducerats i svenska sjöar och vattendrag. Dessa är kinesisk dammussla och vandrarmussla.
I det gemensamma delprogrammet ingår främst flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera), målarmusselsläktet (Unio spp) med tre arter, samt dammusselsläktena (Anodonta/ Pseudanodonta spp). Förutom att övervaka musslorna är ett antal andra metoder och förklaringsparametrar kopplade till musslorna och som är viktiga att följa. Exempel på dessa är värdfisk, vattenkemi, bottensyresättning, grumling med flera.
Länen har på regional nivå jobbat olika länge med stormusslor och det nationella- och gemensamma delprogrammet startade 2009 som sedan dess samordnat svenska musselarbetet.
Övervakningen ska ge underlag för att:
Sötvattensmiljön är en av de mest hotade miljöerna i dag och rekryteringen i många vattendrag är dålig. Att nämna är att det idag är fler vattendrag med flodpärlmussla som inte har en fungerande föryngring än de som har det. Men tack vare att stormusslor är långlivade finns det dock goda möjligheter för att utreda vilka problem ett vatten har och åtgärda dessa och rädda ett bestånd.
De olika bestånden övervakas genom att lokaler slumpas ut i vattendragen eller sjöarna och beroende på vilken art det är frågan om och hur lokalen ser ut så används olika hjälpmedel för att räkna musslorna. Det kan vara med hjälp av vattenkikare, genom snorkling, vid djupare eller svårtillgängliga lokaler kan det vara aktuellt med fridykning eller olika typer av kastkrattor.
Genom att räkna och mäta musslorna samt dokumentera olika förklaringsparametrar kan vi vid återbesök av lokalerna se ifall det sker förändringar på populationerna.
Resultatet följer främst upp miljömålet ”Levande sjöar och vattendrag” med indikatorn Föryngring av flodpärlmussla (sverigesmiljomal.se).
Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.
Frans Olofsson, Länsstyrelsen Västernorrlands län
frans.olofsson@lansstyrelsen.se
Karl-Magnus Johansson, Länsstyrelsen Jönköpings län
Karl-Magnus.Johansson@lansstyrelsen.se
Patrik Olofsson, Länsstyrelsen Norrbottens län
