Start › Programområden › Jordbruksmark › Gräsmarkernas gröna infrastruktur

Gräsmarkernas gröna infrastruktur

De hävdade ängs- och betesmarkerna i Sverige tillhör våra allra mest artrika marker och de är hem för hundratals växter, svampar, insekter och andra djur. Även andra typer av gräsmarker, som ofta har en historik som ängs- och betesmarker, kan bidra till hur funktionellt ett landskap är för växt- och djurarter. Delprogrammet för att följa utvecklingen för gräsmarkernas gröna infrastruktur ingår i Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor) och är ett samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet.

Vad övervakar vi?

Ängsmark med vita och lila blommor. Utsikt över ett odlingslandskap. — Ängsmark. Foto: Helena Rygne

Genom kartering av gräsmarkstyper i flygbilder och inventering av växter i fältprovytor tar vi reda på hur arealer och kvalitéer för olika typer av gräsmarker utvecklas över tiden. Genom att kombinera data från flygbildstolkningen och fältinventeringen med information från heltäckande kartunderlag, kan vi bidra med kunskap om utvecklingen för gräsmarkernas gröna infrastruktur.

Hur går det?

De senaste resultatexemplen från delprogrammet finns publicerade i kartberättelsen.

Kartberättelse: Regional miljöövervakning i landskapsrutor, Länsstyrelsen

Tidigare har en större resultatrapport tagits fram av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och länsstyrelserna för det första inventeringsvarvet 2009-2014. Resultat från gräsmarksövervakningen i Remiil har även presenterats i årsrapporter samt i rapporter från utvecklingsprojekt. Se länkar till rapporter under rubriken ”Publikationer” längre ner på sidan.

Vilka län är med?

Hur gör vi?

Övervakningen av gräsmarker görs inom 3×3 km stora så kallade landskapsrutor som baseras på ett grundutlägg med jämn fördelning över Sverige. Antalet landskapsrutor som inventeras i de olika länen baseras på arealen gräsmarker.

Den detaljerade flygbildstolkningen av olika gräsmarkstyper utgör den gemensamma grunden för gräsmarksövervakningen inom Remiil. Sedan 2018 finansieras den av Naturvårdsverket i landskapsrutor i hela Sverige. Länsstyrelserna har sedan olika ambitionsnivåer för hur stort antal fältprovytor som ska läggas ut i respektive län. Exempel på vad som registreras i fältprovytorna är:

Markslag och hävd
Träd- och buskskikt (alla arter)
Fält- och bottenskikt (örter, gräs, mossor m.m.)
Blomrikedom, vegetationshöjd, förna
Röjning, markstörning m.m.
Artförekomst och –frekvens
Naturtyp enligt art- och habitatdirektivet

Relaterade miljömål

I det nuvarande miljömålssystemet har miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” flera preciseringar som direkt knyter an till delprogrammet gräsmarkernas gröna infrastruktur, exempelvis ”variationsrikt odlingslandskap” och ”bevarande av natur- och kulturmiljövärden”. Inom miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” kommer delprogrammet att kunna bidra med information för att följa upp preciseringar om bland annat gynnsam bevarandestatus, grön infrastruktur och biologiskt kulturarv.

I förlängningen kan även preciseringar om friluftslivet räknas in. Preciseringen om främmande arter är också relevant och följande arter noteras i fältprovytorna: jättegröe, jättebalsamin, blomsterlupin, kanadensiskt gullris/höstgullris, jätte-/tromsöloka, parkslide, jätteslide och ryssgubbe. Än så länge är det dock mycket få träffar på dessa främmande arter.

Ett annat viktigt användningsområde för resultaten från gräsmarksövervakningen är att utvärdera effekter av miljöstöd till lantbruket.

Mer om de olika miljömålen och hur Sverige uppfyller dem kan du läsa på Sveriges miljömåls webbplats.